American, 1846-1912  Related Paintings of Millet, Francis David :. | Madame Rigaud Mother of the Artist in Two Different Positions (mk05) | Saint Aloysius Gonzaga with the crucifix | St Thomas sg | Cows at a pond | Details of he Departure of the Doge on Ascension Day |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Vladimir Borovikovsky
1757-1825,Russian painter of Ukrainian birth. Along with Fyodor Rokotov and Dmitry Levitsky, Borovikovsky is one of the three great Russian portrait painters of the second half of the 18th century. He was trained by his father and brothers, who were icon painters. His early works were also icons, such as the Mother of God (1784; Kiev, Mus. Ukrain. A.) and King David (1785; St Petersburg, Rus. Mus.); they are archaic in style and resemble portraits produced by Ukrainian folk artists. At the end of the 1780s Borovikovsky moved to St Petersburg and took up portrait painting. He was aided by advice from Levitsky and took lessons from Johann Baptist Lampi (i). He soon became established, gaining a reputation as a brilliant colourist, and he received many commissions. Throughout his career, however, he continued to paint icons from time to time. In 1795 he became a member of the St Petersburg Academy of Arts; he was also closely connected with many of the chief exponents of Russian culture in the city. The number of his surviving works is large (at least 400 portraits). He had his own workshop, and he would often rely on assistants to paint the less important parts of a portrait. His sitters included members of the imperial family, courtiers, generals, many aristocrats and figures from the Russian artistic and literary worlds. Most of his portraits are intimate in style. A particularly touching example is the portrait of Ol ga Filippova, the wife of a close friend (c. 1790; St Petersburg, Rus. Mus.), who is seen in a white peignoir with a park in the background. The portrait is painted in a flowing style; the combination of light, subdued tones, typical of Borovikovsky, gives an impression of tender femininity and quiet contemplation.
Arthur Loureiro
Australian, 1853-1932,Portuguese painter. He was a naturalist painter. His early training was at the Academia de Belas-Artes, Oporto, and in 1876 he went to Rome where he became a pupil of Francisco Pradilla Ortiz. In Italy he devoted himself to landscape painting. He exhibited in Paris at the Exposition Universelle (1878) and in the Sociedade Promotora de Belas-Artes in Lisbon (1880). In 1879 he was given a scholarship to go to Paris, where he stayed from 1880 to 1883.